Biverkningar av TB-läkemedel som kan uppstå

Sydostasien, inklusive Indonesien, är den största bidragsgivaren till lung-TB-fall och dödsfall genom tuberkulos (TBC). För att TB ska bli helt botad måste du regelbundet ta anti-TB-läkemedel (OAT) som vanligtvis ordineras i 6-12 månader. Standardbehandlingen för TB-behandling består av en kombination av antibiotika såsom rifampin, isoniazid, pyrazinamid, ethambutol och streptomycin. Så finns det några biverkningar av dessa TB- eller OAT-läkemedel när de måste tas under lång tid?

Vilka är biverkningarna av anti-tuberkulosläkemedel (OAT) som kan uppstå?

Läkningsperioden för TB är olika för varje patient, detta beror på patientens hälsotillstånd och svårighetsgraden av de TB-symtom som upplevs. För att säkerställa fullständig återhämtning måste patienterna dock genomgå TB-behandling i 6-9 månader. Reglerna för att ta TB-medicin kommer att anpassas till hälsotillståndet och svårighetsgraden av sjukdomen.

Biverkningarna av TB-läkemedel kan variera från patient till patient. Några av biverkningarna av OAT kan vara milda och kan försvinna på egen hand. Det är dock inte ovanligt att drabbade drabbas av allvarliga biverkningar.

Isoniazid, rifampin och pyrazinamid har en stark potential att skada levern. Etambutol och streptomycin har inte rapporterats orsaka liknande skador hittills. Denna leverskada kan dock vara dödlig om den inte upptäcks tidigt.

Följande är en uppdelning av biverkningarna av de två mest använda antituberculosis (OAT) läkemedlen:

1. Isoniazid

Användningen av TB-läkemedlet isoniazid kan orsaka milda biverkningar, såsom huvudvärk, snabbare hjärtfrekvens, muntorrhet. Matsmältningsstörningar som illamående, kräkningar, smärta i tarmen eller förstoppning som patienter ofta upplever under TB-behandlingsperioden.

Dessutom finns det också biverkningar av det tyngre isoniazidläkemedlet, såsom:

• Överkänslighet: feber, frossa, inflammation i lymfkörtlarna, inflammation i blodkärlen.
• Hepatotoxiskt eller leverinflammation: gulsot, risk för svår hepatit.
• Minskad ämnesomsättning: brist på vitamin B6, hyperglykemi, protein i urinen (proteinurea).
• Blodproblem: aplastisk anemi, minskade trombocytnivåer.

2. Rifampicin

Biverkningarna av tuberkulosläkemedlet rifampicin liknar oftast influensasymtom. Dessutom kan biverkningar i form av hepatotoxicitet också uppstå på grund av konsumtionen av dessa OAT.

Dessutom kan du också uppleva biverkningar i form av missfärgning av kroppsvätskor på grund av läkemedlet rifampicin. Din svett, tårar eller urin blir sannolikt röd (inte blod). Denna biverkning uppstår på grund av det färgämne som finns i detta TB-läkemedel.

Utslag och klåda är vanliga och försvinner vanligtvis på egen hand. Kontakta dock din läkare omedelbart om utslag och klåda åtföljs av skalning av huden.

Tala omedelbart till din läkare om du upplever biverkningar av TB-medicin, som dessa:

• Ledsmärta åtföljs av svullnad
• Ögonen blir gula
• Förändring i urinmängden
• Ökande törst
• Blodig urin
• Synförändringar
• Hjärtslag som är så snabbt
• Blåmärken eller blödningar lätt
• Har ihållande feber och ont i halsen (ett tecken på en ny infektion)
• Humörsvängningar som förvirring och upplever hallucinationer eller vanföreställningar som ses eller hörs (psykos)
• Krampanfall

För att notera har dessa två läkemedel också kontraindikationer med p-piller, diabetesläkemedel och läkemedel med högt blodtryck.

Läkemedelsinducerad hepatit eller läkemedelsinducerad hepatit (DIC)

Läkemedelsinducerad hepatit (DIC) är känd som en leversjukdom på grund av användning av hepatotoxiska läkemedel, aka läkemedel som orsakar skada på leverfunktionen.

DIC (läkemedelsinducerad hepatit) är en av de vanligaste biverkningarna av TB-läkemedel, såsom isoniazid och rifampicin. Av de 7% biverkningar av OAT som ofta rapporteras är 2% fall av gulsot på grund av inflammation. Under tiden är de andra 30% leverfult eller leverfel. Båda är läkemedelsinducerad hepatit.

Biverkningar som DIC förekommer ofta under de första två månaderna av TB-behandlingen. Symtom som ofta visas från denna sjukdom är illamående, kräkningar, buksmärtor och missfärgning av huden och vita ögon till gula (gulsot).

Gulsot orsakas på grund av störningar i bilirubinmetabolismen i levern. DIC är svår att skilja från hepatit orsakad av virusinfektion. Det är därför laboratorietester behövs för att diagnostisera denna sjukdom.

Till skillnad från vanlig hepatit kommer biverkningarna av DIC att bli bättre av sig själv om användningen av tuberkulosläkemedel stoppas.

Människor som tar TB-läkemedel löper större risk att uppleva biverkningar i form av hepatit om:

• Har genetiska riskfaktorer.
• Att vara äldre än 60 år).
• Upplever undernäring.
• Har HIV-infektion (andra infektioner) eller har HIV / AIDS.
• Har tidigare haft leversjukdom, såsom hepatit.
• Dricker alkohol.

Vad händer om du får biverkningar av TB-medicin?

Om du börjar känna biverkningarna av OAT som nämnts ovan är det en bra idé att rådfråga en läkare. Vanligtvis kommer läkaren att ändra dosen eller ändra det läkemedel mot tuberkulos (OAT) som bäst passar ditt tillstånd.

Läkare stoppar vanligtvis läkemedlet tillfälligt om kliniska tecken och symtom som läkemedelsinducerad hepatit hittas. Men ibland kan denna sjukdom uppträda utan att visa symtom, i det här fallet använder läkaren en jämförande laboratorieundersökning.

Avbryt inte omedelbart behandlingen utan att rådfråga läkare. Om du gör det kan du riskera läkemedelsresistent TB (MDR-TB).

Detta tillstånd gör bakterierna resistenta mot TB-läkemedel så att symtomen som uppträder försämras. MDR TB är också svårare att behandla.

Viktiga saker att veta innan behandlingen påbörjas

För att undvika ytterligare biverkningar av antituberkulosläkemedel (OAT) är det en bra idé att genomgå lever- och njurfunktionstester först innan behandlingen påbörjas.

Enligt webbplatsen TB Alert är detta viktigt eftersom det finns en möjlighet att TB-läkemedel inte kan interagera med njur- och leversjukdomar. Därför kan läkaren ordinera en kombination av andra läkemedel och förhindra biverkningar.

Dessutom är HIV-drabbade smittade med bakterier M. tuberculosisär mer benägna att uppleva de mycket allvarligare biverkningarna av tuberkulosläkemedel. Därför bör hiv-drabbade som tar antiretrovirala läkemedel tillsammans med tuberkulosläkemedel övervakas noggrant av en läkare för att förhindra dödliga biverkningar. De kan också behöva justera dosen, beroende på deras kroppsförhållande.